Skulptören Markus Kåhre ifrågasätter i sina verk våra vanor i samband med perception. Ofta blir åskådaren själv en del av verket, som till exempel i verket "Valapeili", där betraktaren står framför en spegel och förbryllas av att spegeln reflekterar allt förutom betraktaren själv.
Med hjälp av speglar har Kåhre bjudit betraktarna på en mängd trompe l'oeil-konststycken, bland annat i Forum Box år 2000. Då visade han ett verk där betraktaren i ett mörkt rum stod ansikte mot ansikte med två- och tredimensionella, på gränsen mellan rörliga och orörliga, strålkastarbelysta ansikten.
I Kåhres verk förverkligas en anspråkslös idé på ett tekniskt avancerat sätt. Trompe l'oeil kräver noggrant avvägande för att lyckas. Trots det grundar sig de tekniker konstnären använder sig av ofta på simpla optiska fenomen. Framför Kåhres verk kan betraktaren åtminstone vara säker på att ingenting är som det ser ut att vara och man kan häpnas om och om igen.