Outi Heiskanens konstnärliga verksamhet känner inga gränser. Hon är känd som grafiker, men har även gjort performance- och rumskonst. Gränslösheten och oförutsägbarheten definierar också Heiskanens konst i allmänhet: hon rör sig i gränslandet mellan det medvetna och det omedvetna, mellan gott och ont.
Sedan 1980-talet har Heiskanens grafiska bildvärld bebotts av "buskvindsfolket". Hon beskriver buskvindsmedborgaren som det sus som var och en av oss hör från skogsdungen när vi är ute och promenerar ensamma, när vi är som mest blottade och ömtåliga. Heiskanens bildspråk är vid första anblicken sagolikt och detaljrikt, men det är lönlöst att försöka fästa sig vid läsningen. Hon berättar inte sagor, utan bilderna skapar en stämning och fängslar betraktaren. De monumentala installationerna består av en mängd små bilder, som med sina detaljer införlilvas i en större helhet.
Konst är för Heiskanen ett medel för att söka sig tillbaka till mänsklighetens ursprung. Till Heiskanens mystik hör respekten till livet och bevarandet av mänsklighetens hemlighet. Hon närmar sig människan som en biologisk och kroppslig varelse, men inte i egenskap av kirurg. Föreningen av mystik, poesi och vardaglihet gör det möjligt att nå himlen, men fortfarande ha fötterna på jorden.