Tapani Mikkonen hyllar konstgrafikens tradition i sitt framställningssätt och i sin teknik. På samma gång är han dock en förnyare av metoden. Mikkonen hör till pionjärerna i vårt land när det gäller offentlig monumental grafik. Sitt första offentliga verk gjorde han för Helsingfors universitet i början av 1980-talet. I sina monumentala verk förenar han olika element inom grafikens målarkonst. Penseldragen är kraftfulla och djärva, men samtidigt är verken gracila.
I den småskaliga grafiken är det åter teckningen som är den starka komponenten. Linjerna i denna är känsliga och livfulla och bildar nätverk. Verken rör sig i gränslandet mellan abstrakt och föreställande. I de klart föreställande bilderna är utgångspunkten ofta ett landskap eller en människa, känslan tenderar att vara overkligt dimmig. Krukan är också ett centralt tema, som återkommer i verken i olika varianter. Upprepning är ett allmänt uttryckssätt i Mikkonens konst, något som återknyter till konstgrafikens serialism.